FÄRÖISKA

Uttal av färöiska namn

Färöiskan och isländskan visar i skrift många likheter med varandra. Det färöiska uttalet har emellertid under tidernas lopp undergått kraftiga förändringar och skiljer sig i många avseenden rejält från isländskan. Så t. ex. uttalas ortnamnen Æðuvík [æavüvuk] och Suðuroy uttalas både [su:rø] och [su:råddj]. Man bör med andra ord inte tillämpa isländska uttalsregler på färöiska ord.

Åtskilliga färöiska namn har både en inhemsk form och en dansk, t. ex. Eiði, da. Ejde; Hvalbøur, da. Kvalbø; Mykines, da. Myggenæs. Det finns goda skäl att använda de färöiska formerna, men då bör man i umgänget med andra än färingar välja ett ganska bokstavsnära uttal. Ett genuint färöiskt uttal gör namnen svåra, ibland rent av omöjliga att identifiera för icke färöisktalande. Det gäller t. ex. flygplatsen på ön Vágar, som på färöiska uttalas ['vå:ar]. (Ett vanligt "skandinaviskt" uttal är ['vå:gar].)

Färöiskt namnskick

På Färöarna existerar flera olika namnskick. Vanligt är att man har ett efternamn (släktnamn) efter danskt mönster: Poulsen, Olsen, Patursson; Hammershaimb, Svabo.

En nu alltmer vanlig namnbildning är den där man kombinerar förnamnet med ett gårdsnamn eller namnet på hemorten: Johannes av Skarði, Adrian í Homrum, Maria úti á Gørðum. Sådana namn är helheter, och man kan alltså inte säga t. ex. "rektor av Skarði" utan "rektor Johannes av Skarði".

Sedan 1992 är det tillåtet att bilda efternamn efter samma mönster som på Island: Jógvan Símunarson (son till Símun), Gunnvør Jákupsdóttir (dotter till Jákup).

næste side >>