ATT TALA NORDISKT

Inom det nordiska samarbetet finns det två huvudtyper av talsituation. Den ena är när man från en talarstol eller liknande vänder sig till en stor publik. Den andra är det informella samtalet vid måltider och liknande, "korridorsnacket". Båda ställer sina krav på såväl talare som lyssnare.

När man talar inför publik måste man ta hänsyn till att publiken oftast inte har någon möjlighet att säga ifrån om den inte begriper. I det mer informella samtalet däremot kan den andra parten ge till känna om han inte förstår. Därför luras man som talare lätt att tro att allt står väl till så länge ens samtalspartner inte säger ifrån, och så tillåter man sig att tala snabbare och ledigare än inför en större församling. Men eftersom nu de flesta av oss hänger fast vid idealföreställningen att nordbor inte bara förstår utan också skall förstå varandra, så drar vi oss som lyssnare för att säga ifrån när något går oss förbi. Ändå vet vi att mycket av det viktiga sägs just i de informella samtalen.

Vi har också lite olika samtalskultur i de olika länderna. Danskar, norrmän och svenskar faller inte sällan sin samtalspartner i talet - något som kan vara riskabelt för språkförståelsen. I Finland däremot avbryter man inte gärna, och man räknar inte med att bli avbruten. Finnar bekräftar heller inte lika tydligt med nickningar eller uttryck som "ja", "jovisst" att de följer med i samtalet. Det får inte tolkas som ointresse eller avståndstagande!

De nordbor lätt och fritt kan tala sitt modersmål och som har svårt att uthärda ögonblick av tystnad, får därför lägga band på sig och inte stjäla samtalsturen när någon som inte talar sitt modersmål förbereder ett svar.

Råden här nedan riktar sig till både talare och lyssnare. För talare och föredragshållare rekommenderas också avsnittet "Att hålla ett anförande inför nordisk publik".

Att tala

- Tala inte för fort. Försök övervinna känslan av att ett långsammare taltempo är onaturligt. Var inte rädd att göra pauser mellan olika fraser i talet. Försök också att inte tala i för långa meningar (da. sætninger, no. setninger). Då blir det lättare för lyssnaren att följa med.

- Artikulera ordentligt. Många nordbor har sin kunskap om grannspråken i första hand från skrivna texter. En tydlig och mer skriftspråksnära artikulation gör det lättare för lyssnaren att känna igen orden. Namn måste uttalas med extra omsorg - de är ju inte igenkännliga på samma sätt som vanliga ord.

- Undvik snabbt uttalade utfyllnadsfraser. Avstå från en mängd "jag menar liksom att", "om man säger så alltså", "hvis jeg må sige det sådan", "hvis jeg kan si det på den måten". Medan lyssnaren försöker fundera ut vad det var han hörde går han kanske miste om det eventuellt viktiga i resten av meningen.

- Var uppmärksam på orden. Somliga vanliga ord i ens eget språk saknas kanske i de andra språken. I många fall kan det emellertid i ens eget språk finnas en mindre vanlig synonym med direkt motsvarighet i grannspråken. Välj gärna sådana samnordiska ord i stället för de särspråkliga. Danskar och norrmän kan t. ex. säga bara i stället för kun, svenskar kan säga bara i stället för endast. I informella samtal kan man låna varandras ord om man märker att det underlättar. En svensk kan t. ex. säga utvalg om han märker att hans utskott verkar förbryllande.

Andra ord finns kanske i de olika språken men med olika betydelse, s. k. lömska likheter (kontrollera i ordlistan bak). En dansk eller svensk som inte känner till betydelsen av norskans anledning (da. lejlighed, sv. tillfälle) kan bli förnärmad om han får höra att norrmannen "ikke har anledning til å komme".

Undvik förkortningar av typen Ams (sv.), ØD (da.) och KUF (no.). Om de är nödvändiga, läs ut dem, förklara dem och skriv om möjligt upp dem. Ex.: "Ams-arbete, arbete anordnat av den svenska arbetsmarknadsstyrelsen, förkortad Ams", "ØD, det vil sige økonomisk demokrati", "KUF, Kirke- utdannings- og forskningsdepartementet".

Ett alltför vardagligt och ledigt ordval kan vålla förståelseproblem. Inom vardagssfären skiljer sig språkbruket i de tre grannspråken mer än inom det ordförråd som vi är vana vid från skrivet språk. En svensk bör t. ex. inte säga kåk för 'hus', kärra för 'bil', fika för '(dricka) kaffe', tjej för 'flicka, kvinna', kille för 'man, karl, pojke'. Danskar och norrmän bör på motsvarande sätt inte säga begå, gjøre en brøler för ×begå en fejl/en feil'. Finländare bör vara observanta på finlandismer och fennicismer.

Se också upp med sådana uttryck och vändningar som bara finns i det egna språket, t. ex. da. "det koster det hvide ud af øjnene", no. "snu på flisa", sv. "och då står man där med sin tvättade hals". Var också försiktig med allusioner på inhemska händelser och citat - om de inte förklaras eller är självförklarande. (Lite kulturförmedling är ju också trevligt.)

- Räkneorden vållar ofta problem. Använd räknesättet tyve-en, tyve-to, tjueen, tjueto osv., inte en-og-tyve, to-og-tyve, en-og-tjue, to-og-tjue osv.

Danskar bör använda femti, sexti osv., inte halvtreds, tres osv. (Däremot inte toti, 20, som inte finns i norskan och svenskan.)

Uttryckssättet halvannen krone, to og en halv krone är svensktalande ovana vid. De använder typen en krona och femtio öre (en och femtio), två kronor och femtio öre (två och femti).

Svensktalande bör undvika uttryckssättet två och femtio osv. På norska och danska kan det uppfattas som 52 osv.

- Ta om och förklara. Om man märker att ens lyssnare har svårt att följa med, är det ofta lämpligt att upprepa det man har sagt med andra formuleringar och att ge synonymer till nyckelord i sammanhanget.

Tänk på att även om själva orden förefaller begripliga, så är det inte alltid så med verkligheten bakom dem. När man talar om arbetsmarknad, skatter, sjukvård, skola och liknande behöver man ofta ge lite extra upplysningar i ämnet. Ord som resurslärare (sv.), arbetarinstitut (finlandssv.), fisketrygdavgift (no.) kan annars bli obegripliga.

- Försök att övervinna känslan av att det är onaturligt att tala mer "nordiskt". Det är viktigare att motparten förstår än att man själv känner sig okonstlad.

Att lyssna

- Lyssna framåt. Viktiga ord som man inte har förstått kan man fråga om eller anteckna, men man bör inte stanna upp och fundera på dem. Då är det lätt att man går miste om hela sammanhanget. Och även om man ibland råkar tappa tråden är det viktigt att inte ge upp utan fortsätta att lyssna.

- Erkänn och säg ifrån om du inte förstår. Därigenom kan du också bli ett moraliskt stöd för andra. Det visar sig ofta vara fler som inte har begripit.

næste side >>