SVENSKA

Svenskar från Mellansverige bör i första hand tänka på att inte tala för fort. Många bör också lägga sig vinn om att tala jämnare och att inte i mindre betonade delar av meningen dra ihop orden: "Man hö' ju'nte själv hu're låte' ".

Svenskar med benägenhet att säga funster, burja (för fönster, börja) bör se upp särskilt med förtio/sjuttio.

Skåningar bör var återhållsamma med diftongerna, som kan göra orden svåra att känna igen. (Det är en myt att danskar skulle ha lättare att förstå skånska än rikssvenska.)

Svenskar använder gärna vardagsord och jargong både i anföranden och i informella samtal. Det kan vålla problem. Ex: kille, tjej, fika, det kostar i runda slängar två miljoner, då är det kört.

Finlandssvenskan har i flera avseenden ett uttal som ligger närmare ordens skriftbild samt även på andra sätt en förhållandevis tydlig artikulation. Många nordbor har betydligt lättare att uppfatta finlandssvenska än rikssvenska. Men finlandssvenskar bör se upp med finlandismer, i synnerhet sådana som beror på finskt inflytande.

Litet om svenskt uttal för icke svensktalande

Några av de systematiska skillnaderna mellan danska och svenska respektive norska redovisas i avsnitten om danska och norska.

• dj, gj, lj uttalas [j]: djup, gjorde, ljus, Ljungby.
• g uttals ofta som [j] efter och r: älg, helg, berg, borg.
• rs uttalas i rikssvenskan som sj-ljud, dvs. som i eng. she: Ex.: mars, kurs, börs, årslön, Forsmark.
• Vissa konsonanter ändrar karaktär framför mjuka vokaler, dvs. e, i, y, ä, ö:
• g framför mjuk vokal uttalas i regel [j]. Ex: ge, givare, gynnsam, gärna, Gävle, Göteborg.
• k framför mjuk vokal uttalas i regel som tj-ljud, dvs. som i ty. ich. Ex: kemisk, Kina, kyrka, Kymmendö, kärnkraft, Norrköping.
• sk framför mjuk vokal uttalas som sj-ljud, dvs. som i eng. she. Ex: Skellefteå, skicklig, skynda, skänka, Skövde.
• sj, skj,stj uttalas som sj-ljud: sjö, skjuta, stjärna.

Uttal av svenska namn

Tillämpar man vad som har sagts här om svenskt uttal kommer man rätt långt i fråga om korrekt uttal av svenska namn. Om man i övrigt håller sig till ett ganska bokstavsnära uttal är kraven på tydlighet i de flesta fall uppfyllda. Dansktalande behöver inte anstränga sig med den svenska accenten eller med det svenska uttalet av u.

Märk att Göte'borg, Helsing'borg har betoning på sista stavelsen, 'Kiruna på första (och hårt k).

næste side >>