ISLÄNDSKA

För att kunna åstadkomma ett i det närmaste korrekt isländskt uttal och för att kunna känna igen skriftbilden bakom islänningars uttal av isländska måste man känna till en hel rad isländska uttalsregler. Här inskränker vi oss till de mera elementära, men för den som vill nå ett steg längre finns det utförligare uppgifter i Våra grannspråk (se litteraturlistan).

Några av de mest markanta dragen i isländskt uttal är följande:

• Tecknet ð (eð) uttalas [ð], som i eng. father: Aðalbjörg, Sigurður.
• Tecknet þ, (þorn) uttalas [th], som i eng. thing: Þorbjörn, Þingvellir. Svíþjóð (Sverige)
• au uttalas [øj]: Sauðárkrókur [søjðawrkråwkør], Neskaupstaður.
  
• æ uttalas [aj]: Snæfellsnes, Árbær [awrbajr].
  
• ei, ey uttalas [ej]: Reykjavík, Heimaey.
  
• f mellan vokaler uttalas [v]: Ólafur.

Vidare kan nämnas att

• á uttalas [aw]: Skálholt.
• é uttalas [jæ]: Pétur.
• o uttalas [å]: Borg.
• ó uttalas [åw]: Jón, - óra.
• u uttalas ö-aktigt: Guðmundur [gvøðmøndør].
• ú uttalas [u]: Húsavik
• í och y uttalas [i:]: Myvatn, Krysuvík.

Uttal av isländska namn

Islänningar bör tänka på att övriga nordbor sällan har hört isländska namn uttalade på isländska, även om de känner till dem från annat håll (t. ex. radio-tv eller skrift). För övriga nordbor kan det därför vara lättare att identifiera ett isländskt namn om det uttalas mera bokstavsnära eller upprepas med ett mera "skandinaviskt" uttal.

Icke islänningar kan uttala isländska namn ganska bokstavstroget. Normala "skandinaviska" uttal är t. ex. ['snæ-] i Snæfellsnes (isl. ['snaj-]) och ['tingvellir] för Þingvellir (isl. ['thingvettlir]). Namn som Arnarfell, Guðmundur, Keflavík kan man uttala ungefär som de stavas; på isländska uttalas de ['artnarfettl], ['gvøðmøndør], ['keppla-]. Men det är naturligtvis hövligare att i islänningars sällskap bemöda sig om ett mer isländskt uttal, främst när det gäller namn på personer i deras egen närvaro.

Vad man emellertid alltid måste ta hänsyn till är att isländskan normalt har betoning på första stavelsen: 'Laxness, 'Pétur, 'Ólafur, 'Þingvellir. Man hör ibland icke-islänningar betona ändelserna -ir och -ur i ordslut, alltså som i safir, figur. Det låter lika egendomligt som om man skulle säga Hil'mer eller Ber'gen med betoning på sista stavelsen.

Isländskt namnskick

Endast en mindre del av den isländska befolkningen har egentliga släktnamn. Hit hör t. ex. latiniserade eller daniserade namn som Thorlacius, Vídalín; Briem, Gröndal, Stephensen. Hit hör också namn bildade med isländska ordelement (ofta till ort- eller gårdsnamn), t. ex. Nordal, Laxness, Seljan. (Sedan 1925 är det inte tillåtet att anta nya släktnamn.)

Det vanliga (och uråldriga) namnskicket är annars att man till sitt förnamn lägger faderns namn + -son eller -dóttir. En man med förnamnet Jón som är son till en Þorður (genitiv Þorðar) heter alltså Jón Þorðarson. Har han en syster med förnamnet Guðrún heter hon Guðrun Þorðardóttir. Man kan inte använda son- och dotternamnen ensamma som ett efternamn. Man bör alltså inte säga "herr Þorðarson", "fröken Þorðardóttir" utan "herr Jón Þorðarson", "fröken Guðrún Þorðardóttir". Islands president heter alltså "president Vigdís Finnbogadóttir" eller bara "president Vigdís".

Kvinnor byter inte namn när de gifter sig. Om Guðrún Þorðardóttir gifter sig med en Gunnar Jónsson blir hon fru Guðrún Þorðardóttir.

næste side >>