Gunnstein Akselberg:

Frå kvalitetsreform til studiereform. Om endringar av termar og termbruk.

I innlegget mitt skal eg ta føre meg termbruken som har vore nytta i samband med planlegginga og innføringa av den nyre kvalitetsreforma ved universiteta. Eg skal sjå på korleis terminologien har endra seg under arbeidet, og kva funksjon denne endringa kan ha hatt. Eg vil ta føre med termar som kvalitetsreform-studiereform, grunnfag-lågare grad, evaluering-vurdering ol. I tillegg til funksjonen til desse termane, vil eg ta føre med bakgrunnen for termvalet og peika på retoriske og ideologiske årsaker. Innlegget byggjer på sakspapir frå departementet, NFR og UiB.

Øivin Andersen:

Nominaler og argumentstruktur i norske tekniske tekster

Ifølge Grimshaw har noen deverbale substantiver, som for eksempel parkering, en argumentstruktur som har paralleller med det korresponderende verbet parkere, som i Han parkerte bilen foran inngangen vs Parkeringen av bilen foran inngangen. Disse deverbale nominaliseringene kalles komplekst hendelsesdenoterende. En annen gruppe deverbale nominaler, som mord (av myrde) mangler argumentstruktur og kalles enkelt hendelsesdenoterende. Grimshaw angir en rekke kriterier for å skille mellom de to gruppene, blant annet bruk av preposisjoner. En viktig forskjell mellom verb og substantiver er at substantiver ikke kan tildele kasus direkte, men må bruke preposisjoner som kasustildelere. Preposisjonen av i eksempelet ovenfor (parkeringen av bilen) er en typisk kasustildeler for målargumentet (det direkte objektet) ved deverbale substantiver som korresponderer med transitive verb i norsk. Ved enkle hendelsesdenoterende vil det tilsynelatende direkte objektet typisk realiseres av andre preposisjoner enn av, som i mordet på presidenten (jf X myrdet presidenten).
For å undersøke dette og en del beslektede fenomener vedrørende nominalisering nærmere for norsk vil jeg anvende et elektronisk korpus på 60 norske tekniske tekster. Som supplement vil jeg også anvende eksempler hentet fra den norske terminologidatabasen NOT. Det er typisk for slike teksttyper at deverbale nominaliseringer er høyfrekvente.

Kristin Bakken:

Norsk Ordbok 2014 – rammer og utfordringar

Norsk Ordbok 2014 inneber eit krafttak for nynorskleksikografien i Noreg. Dette kan vere overraskande for alle de som kjenner arbeidet med Norsk Ordbok godt. For kva er nytt; er ikkje ordboka den same? Svaret er ikkje utan vidare ja. For sjølv om ordboksproduktet i hovudsak vil framstå som det same, er produksjonsvilkåra dramatisk endra, og dette gjeld fleire omkverve. For ein stor del har krafttaket med metodeutvikling å gjere, men andre føredrag på denne konferansen skal handle om utfordringane på dette feltet. I staden vil eg presentere dei nye rammevilkåra for prosjektet, og ikkje minst fokusere på korleis desse rammevilkåra er med og arbeider fram nye metodar, nye samarbeidsformer og i noko mindre grad nye resultat. Rammevilkåra har med tempo, målstyring, opplæring, storleiken på redaksjonen og intern organisering og styring å gjere. I føredraget vil eg særleg diskutere korleis desse vilkåra representerer utfordringar for det redaksjonelle arbeidet.

Martin Gellerstam/Sture Berg:

Ord som går i pension
Om arbetet att rensa bort gamla ord i SAOL

Ord föds och dör. Nya ord är i allmänhet lätta att registrera, de förväntas dyka upp i nya upplagor av ordböcker, de är intressanta för språkbrukaren och tacksamma för förlagen att publicera böcker om. Ord som börjar komma ur bruk är svårare att registrera eftersom de sällan används, de är på sin höjd intressanta som kuriositeter och svåra att hantera för lexikografen. Det är i allmänhet bättre att i en ordbok fria än fälla och därför får uttjänta ord stå kvar i ordböcker som stumma vittnen från en annan tid och eventuellt med en markering som ”mindre brukligt”. Så växer ordboken och problemet blir allt större med åren.
Svenska Akademiens ordlista har varit i bruk sedan 1874 och benägenheten att rensa ut gamla ord har varit mindre än önskan att introducera nya ord. Ändå är omsättningen av ord större än man kanske tror när man vill spegla 125 år av snabb samhällsutveckling.
För att göra saken svårare är ordlistans uppgift inte bara att spegla dagens ordförråd utan också gårdagens i viktiga avseenden. Ord som armborst, hillebard och örtug har inga moderna motsvarigheter men försvarar sin plats i SAOL (visserligen med beteckningen ”historiskt”) även om Adolf Noreen kallar dem ”stendöda”. Vidare kan en sak vara oförändrad medan beteckningen byts ut: räddningstjänsten ersätter brandkåren, försäkringskassan ersätter sjukkassan. Alla är dock inte överens om att det bara är en verbal förändring och allmänheten fortsätter ofta att använda den invanda termen. Ett ord som kaffesurr ”kaffesurrogat” kan man undvara eftersom saken inte längre finns i vår välfärdsstat och ordet inte har någon bildlig betydelse som kan få det att överleva. Samma väg går negerby som visserligen förekommer i en känd sång men avspeglar en oönskad etnisk syn. Av andra men goda skäl faller det vackra ordet själaspis från äldre andlig litteratur. Också funktionsord som evem ”vem som helst” liksom medelbarligen ”indirekt” och ogensägligen faller för åldersstrecket när andra funktionsord som betyder samma sak tar över.
Hur görs då denna utsållning? Vilka objektiva verktyg har man till sitt förfogande förutom den subjektiva språkkänslan. Detta ska vårt föredrag handla om.

Henning Bergenholtz:

Findes der forskellige midsommertider
Om flertalsangivelser i danske ordbøger

I sidste nummer af LexicoNordica blev normproblematikken diskuteret udførligt. Hertil hører også forbud mod hhv. angivelse af meget sjældne eller endnu ikke brugte substantivflertalsformer, sml. fx bidraget fra Ruth V. Fjeld. Der findes mindst fire fremgangsmåder:
* Alle substantiver kan optræde i flertal og får en tilsvarende angivelse.
* Der angives, at flertal ikke er mulig i de tilfælde, hvor den ikke findes eller er meget sjælden.
* Der angives, at flertal for et substantivisk sammensat ord er mulig i de tilfælde, hvor det usammensatte ord kan bruges i flertal
* Der angives, at flertal forekommer sjældent eller kun i et bestemt fagsprog.

Denne problematik diskuteres udelukkende ud fra angivelser i danske ordbøger, men principielt er problemstillingen tilsvarende i andre flekterende sprog, specielt i andre nordiske sprog. Ud fra følgende ord:
bindevæv, bioenergi, hundesvømning, husarrest, hydrazin, journalføring, journalindsigt, metersystem, midsommer, midsommertid, middelvej
diskuteres temaet præskription og deskription endnu engang forbundet med forslag for den leksikografiske praksis.

Anna Braasch:

Vi tager (nogle) kollokationer i øjesyn
(En analyse af verbalkollokationers lingvistiske egenskaber)

Oplægget præsenterer en analysemetode der er udarbejdet med henblik på kollokationers lingvistiske beskrivelse i den danske SprogTeknologiske Ordbase (STO), der en leksikalsk datasamling for sprogteknologiske anvendelser dvs. et såkaldt leksikon. Det er meget vigtigt at alle individuelle afvigelser fra grammatikkens generelle regler beskrives udtømmende ved den enkelte kollokation, herunder substantivers formvariation mht. bestemthed og tal eller transitive verbers passivkonstruktioner, modificering af nominalfraser vha. et adjektiv. Hvis beskrivelsen er utilstrækkelig, vil eksempelvis et oversættelsessystem producere ugrammatiske – og i værste fald uforståelige – ytringer.

Oplægget vil beskæftige sig med en af de hyppigste kollokationstyper, termen verbalkollokation defineres med udgangspunkt i strukturelle kriterier (V+ NP/PP/ADVP), og der foretages en kort afgrænsning af dem i forhold til frie ordforbindelser og valensstrukturer.

Det praktiske arbejde i analyseprocessen er baseret på korpusundersøgelser og består af to hoveddele.
(A)
Et bredt udvalg af prototypiske korpuseksempler klassificeres i subtyper på grundlag af deres interne struktur i den kanoniske form. Et par eksempler:
· V+NP: tage/få/have kørekort, tage sin afsked, affære, en pause, billetten; tabe ansigt, en tåre, besindelsen,
· V+NP[+PP]: tage ansvar(et) [for ngn/ngt.], tage bestik [af ngt.]
· V+ [NP]+ PP: tage [ngt.] af bordet, tage [ngn.] på ordet, tage [ngn] ved næsen
· V+ PP: tage til genmæle

(B)
Derefter undersøges hvilke begrænsninger der gælder mht. kollokationernes morfosyntaktiske og leksikalske variationsmuligheder sammenlignet med strukturelt set parallelle, frie ordforbindelser.
For hver kollokation undersøges følgende overordnede egenskaber:
· Verbets mulige variation i tempus og diatese
· Nominalfrasens variation mht. numerus og bestemthed
· Modifikation af udtrykket vha. adjektiv(er) og/eller negation
· Leksikalsk-semantisk variation (substitution af en komponent med et synonym eller antonym)
· Anden form for modifikation eller udvidelse (hvis relevant)
Analyseresultaterne systematiseres, sammenfattes og beskrives formaliseret i overensstemmelse med den generelle mønsterbaserede repræsentation af leksikalske enheders lingvistiske egenskaber. Processen og resultatet vil blive illustreret ved en række repræsentative eksempler.

Endre Brunstad:

Pingle - eit nyord i norsk

Ordforma pingle kom i bruk i norsk på 1980-talet, og har i løpet av dei seinare åra vorte meir frekvent. Framleis er ordet mest brukt i talemålet hos ungdom, men har òg kome inn i aviser, skjønnlitteratur, barnelitteratur og visse typar sakprosa.
Hypotesen her er at pingle er eit genuint nyord, og at populariteten til ordet dels heng saman med språkstrukturelle eigenskapar (fonologisk-semantiske eigenskapar) og sosiolingvistiske tilhøve (kulturelle verdiar og rollemodellar i samtida).
Føredraget vil gå inn på tydinga av ordet, ein del fonologisk-semantiske eigenskapar, ulike hypotesar om korleis ordet kan vere danna (avleiing, semantisk overføring, konversjon, forkorting, lån), kven som evt. kan ha laga ordet, kva samanhengar ordet har kome i bruk og kvifor ordet er vorte så populært. Det empiriske materialet byggjer særleg på tekstkorpus frå Internett, skjønnlitteratur og innsendte bidrag frå radiolyttarar.

Birgit Eaker:

Ordböcker på Internet
Allt fler ordböcker publiceras nu inte bara i bokform utan också i elektronisk form, på cd-skivor eller direkt på Internet. Vissa ordböcker inriktas helt mot elektronisk publicering. Hur påverkas ordböckernas struktur av datormediet? Det är viktigt att lexikografer är styrande när det gäller utformning eller omformning av ordböcker för elektroniskt publicering, eftersom centrala frågor som sökbarhet, läsbarhet och anpassning till målgrupp måste avgöras.
Jag kommer att ta upp några frågor som lexikografer kan ställas inför vid elektronisk ordbokspublicering och även diskutera några för- och nackdelar med datormediet ur användarperspektiv. Bland annat diskuterar jag mediets inverkan på makro- och mikrostrukturen och därmed avhängiga frågor som sökbarhet och läsbarhet. Andra frågor som tas upp är urval av information, tillförlitlighet och ordböcker som inspirationskälla.

Ann-Kristin Eriksson:

Andraledssammansättningar till ordet grå i SAOB

”Det är något visst med grått .. Grått betyder förflyttning, att rummet du befinner dig i är en plats för transport och genomströmning, både i tid och rum .. Alla nya flygplatser .. har haft samma grundläggande färgidé: grått .. Köpenhamns nya metrostationer är grå”. Så formulerade sig en journalist i Sydsvenska Dagbladet den 22/10 2002 vid invigningen av Köpenhamns metro. Redaktören till artikeln grå i SAOB skrev 1929 däremot om aska, omålade träbyggnader, hög ålder, bristande renhet och beskrev färgen som dunkel, livlös, tarvlig m. m.
Jag ska i mitt föredrag tala om ordet grå, men bara grå som efterled i sammansättningar i SAOB. Vid formuleringen av definitionen av sammansättningen timmer-grå upptäckte jag rikedomen av sammansättningar i SAOB med ordet grå som andra led, inte mindre än 118 st. Jag kommer att belysa dessa andraledssammansättningar ur olika lexikografiska synvinklar. Vilka ord är äldst, från vilken sfär kommer förleden (naturen, djurriket osv.), hur ser definitionerna ut, i vilken genre har orden använts, finns det dialektala och stilistiska skillnader? Hur definierar man en färgnyans?

Ken Farø:

Fiktionymer og leksikografi.

Fiktionymer er et nyt begreb i navneforskningen og leksikografien. Det dækker over en subkategori af proprier, som er karakteriseret ved at være fiktive, dvs. at de stammer fra det litterære, cineastiske, teatralske m.v. område. Denne lemmatype er ganske vist - omend sparsomt - allerede repræsenteret i nogle ordbøger, såvel den mono- som bilingvale. Men der mangler en teoretisk diskussion af deres berettigelse i leksikografien, og samtidig er der brug for empiriske undersøgelser af fiktionymer relativt til specifikke leksikografiske genrer. I dette bidrag vil der blive taget hul på dette forskningsproblem, idet dansk og tysk leksikografi vil indgå som primært undersøgelsesobjekt.

Eija-Riitta Grönros:

Nedsättande ord i ordboken

Föredraget behandlar nedsättande och stötande ord och uttryck i en enspråkig ordbok. Det handlar inte så mycket om enstaka ord utan större grupper: vilka ordgrupper betecknas som nedsättande - och vad är det som gör några ord nedsättande. Det är till exempel vanligt att ord som uttrycker dumhet vanligen inte får någon stilmarkering men några av dem kan ibland ändå markeras. Vad är då skillnaden? Orden som har markerats som nedsättande skiljer sig också från varandra: det kan vara fråga om en nedsättande benämning på en neutral sak men det kan också vara så att ordets hela betydelse är nedsättande. Dessa skiljer sig inte alltid från varandra i fråga om framförandet och man kan fråga sig om de borde skiljas.
Utgångspunkten är Suomen kielen perussanakirja ('Finsk basordbok') men jag jämför den också med andra ordböcker.

Oddrun Grønvik:

I skjeringspunktet mellom skjønn og automatisering - redigeringsprogrammet for Norsk Ordbok

Norsk Ordbok har fått midlar til å fullføre tolv band innan 2014, det vil seie at åtte band skal skrivast på 12 år. Redigeringa av NO, frå semantisk analyse til innskriving av manuskript, skal gjerast innanfor ei programvarepakke (som blir utarbeidd av DOK, HF, UiO). Temaet mitt er utviklinga av redigeringsprogrammet, og tilpassinga av dei konvensjonane som over tid har bygt seg opp i redigeringa av NO, til eit format som
· tek vare på det særeigne ved NO
· er handterleg for ei stor gruppe urøynde redaktørar som raskt skal bli produktive
Programmet skal vere ferdig til opplæring og bruk i løpet av våren 2003.
Det særeigne ved NO er m a integreringa av skriftlege og munnlege kjelder, kombinert med ujamn materialtilgang. Dette gjer grunnlagstilfanget svært krevjande å beskrive i eit standardisert format, og lagar vanskar for t d automatisk lemmaseleksjon og førehands finproporsjonering. NO er også eit pionerprosjekt innanfor moderne norsk filologi; mykje av ordtilfanget har aldri vore analysert eller definert før.
Redigeringsformatet for NO må vere fleksibelt nok til å halde oppe dei høge krava til presis dokumentasjon, men systematikken må bli betre og redigeringsformatet strammare. Samstundes vil eit overspesifikt redigeringsskjema ta for lang tid å utvikle og bli for tungt å handtere. Dei nye redaktørane må få konsentrert opplæring i å utøve leksikografisk skjønn, særleg på områda semantisk analyse og definering, og noko som igjen inneber å setje opp og bruke gode kriterium for leksikalisering.
I innlegget vil eg særleg sjå på korleis tydingsbeskriving og eksemplifisering blir uttrykt gjennom redigeringsprogrammet, og korleis det nye formatet vidarefører det beste i band 1-4 av Norsk Ordbok.

Lars Holm:

Polysemi i Swedbergs Swensk Ordabok

(Ordboken presenteras i min doktorsavhandling Jesper Swedbergs Swensk Ordabok – bakgrund och tillkomsthistoria, Uppsala 1986. Här berörs ordbokens lexikografiska innehåll dock bara i form av jämförelser av lemmabeståndet med motsvarande i äldre svenska ordböcker och i SAOB. Sedan 1999 arbetar jag för Svenska Vitterhetssamfundet med en edition av den aldrig tryckta ordboken; en råversion är färdig hösten 2002. Jag presenterar mitt tillvägagångssätt i ”35 frågor och svar inför en edering av Jesper Swedbergs Swensk Ordabok” i LEXICO-NORDICA 7, 2000 – som dock bör läsas med en nypa salt, eftersom vissa principer är omprövade och andra ännu står under diskussion.)
En genomgång och avskrift av hela Swensk Ordabok (SO) har gett mig en fyllig men intuitiv uppfattning av dess lexikografiska innehåll. En artikeluppbyggnad om 10 moment har uppenbarligen styrt Swedbergs ordboksarbete: 1. uppslagsord, 2. precisering(ar), 3. översätt-ning(ar) till latin, 4. bibelbelägg, 5. böjningsform(er), 6. konstruktion(er), 7. notis(er) om språknorm, etymologi etc. 8. litteraturhänvisning(ar), 9. orddubblett/besläktat ord, 10. hänvisning till annat uppslagsord. (Knappast för något uppslagsord är alla kategorier representerade, men den inbördes ordningen respekteras oftast.)
Jag vill nu undersöka SO:s mycket rikhaltiga redovisning av formvariation, främst i stavning men också i böjning och ordbildning. Bibelns svenska är huvudkällan, men inte enda källa. (Varianterna återfinns under kat. 2, 5, 9 och 10 ovan.)
Jag vill också granska två typer av betydelsevariation i SO. Homonymi markeras genom uppdelning på skilda uppslagsord, ibland med preciseringar genom synonym eller fras. Polysemi anger Swedberg dels genom att anföra skilda uppslagsord, dels genom att inom uppslagsordens ramar dela upp de latinska översättningsorden med item (= även). De svenska ordens skilda betydelser är åtkomliga via latinet.
Som jämförelseobjekt till SO tänker jag använda dels Lincopensen och Spegels Glosssarium för att spåra eventuell påverkan, dels Sahlstedts Swensk Ordbok och Dalins Ordbok öfver svenska språket för att kunna värdera Swedbergs insatser. Min hypotes är att hans pionjärinsats inom den svenska lexikografin var inte bara av kvantitativ utan även kvalitativ art.

Birgitte Jacobsen:

Acceptabiliteten af kalker

Kalker – dvs. direkte oversættelse af sammensætninger eller vendinger fra et sprog til et andet - er et velkendt fænomen, hvor sprog er i kontakt. Også i grønlandsk findes der kalker, især fra dansk. Nogle er gamle og alment accepterede (f.eks. inussiarnertumi inuulluarit fra dansk 'venlig hilsen'). Andre kalker er på vej ind i grønlandsk, men langt fra accepterede af alle (f.eks. bussit tiguai fra dansk 'han tog bussen').
I et pilotprojekt (Jacobsen 2001, 2002) har jeg undersøgt forekomsten og acceptabiliteten af kalker hos forskellige grupper sprogbrugere. Pilotundersøgelsen tyder på at både sprogbrugernes holdning (delvist, men ikke kun, afhængig af generation) og selve kalkens form og indhold spiller en rolle for dens udbredelse og brug. Den sociolingvistiske tilgang er væsentlig for forståelsen af hvordan nye sprognormer udvikles og udbredes – leksikografisk kan man stille det spørgsmål: hvor mange – og hvem? - skal acceptere en kalke, før den skal indlemmes i ordbogen? Endvidere synes især den cognitive semantik sig at have en forklaringsværdi for sprogbrugernes brug og accept af kalker. Endelig rejser kalker også praktiske spørgsmål med hensyn til hvordan de skal indlemmes i en ordbog.

Pia Jarvad:

Hvor skal vi hen, du?
Om bevingede ord

Om et bevinget ord oplyser Ordbog over det danske Sprog at det er et almindelig kendt ord eller talemåde og at det bruges især om sådanne bevingede ord hvis ophavsmand eller litterære oprindelse kan påvises. Det kommer af tysk gefügelte Worte, som er oversat fra græsk (Homer) "épea pteróenta 'hurtigt (fra læberne) flyvende ord".
Bevingede ord er også en underafdeling af de faste udtryk, der er særegne for en bestemt kulturkreds på samme måde som idiomer, sentenser, ordsprog mv. og hvoraf en del har international udbredelse. Bevingede ord er for den der kender oprindelsen, en særlig genre, mens for den der ikke kender oprindelsen til fx Er du med, Eigil? eller annus horribilis er udtrykket helt på linje med idiomer som male sig op i et hjørne, lang i spyttet.
I foredraget vil jeg afgrænse bevingede ord fra beslægtede leksikalske enheder. Afgrænsning kan ske på ved kendetegn eller definitionskriterier ud fra ortografiske, semantiske, grammatiske, funktionelle og pragmatiske synsvinkler, og jeg vil drøfte om brugen og funktionen af bevingede ord afhænger af brugerens viden om udtrykkets oprindelse eller ej. Dette medfører overvejelser over optagelse og placering af bevingede ord i modersmålsordbøger og i særlige ordbøger.

Tor-Erik Jenstad:

Norsk Ordbok som dialektordbok

Undertittelen til Norsk Ordbok er ”ordbok over det norske folkemålet og det nynorske skriftmålet”. ”Det norske folkemålet”, som altså er nemnt først, vil seie dei norske målføra. Det er uvanleg med ein slik kombinasjon av talemålsordbok og litterær ordbok, og det fører med seg særeigne problem og utfordringar. Foredraget vil vurdere korleis dialektmaterialet blir utnytta i Norsk Ordbok og korleis ordboka fungerer som dialektordbok. Eg vil særskilt drøfte om kjeldetilfanget som ordboka byggjer på, er representativt og godt nok balansert, geografisk og historisk. Mellom anna er det openberre manglar når det gjeld daglegdags, munnleg ordtilfang frå samtid og nær fortid, og ordboka utnyttar (enno) ikkje opptak av spontan tale i større mon. Det er også grunn til å spørje om omlegginga av det redaksjonelle arbeidet i samband med prosjektet Norsk Ordbok 2014 vil innebere ein fare for at målføredelen av verket blir svekt. Både ordutvalet, handsaminga i definisjonsdelen og framstillinga av formvariasjonen i hakeparentesen vil bli tatt opp, og det vil bli gjort framlegg om moglege forbetringar.

Jón Hilmar Jónsson:

Orðaheimur - en fraseologisk begrepsordbok
Synonymordböker og konstruksjonsordböker står sentralt blant de ordbokstyper som gir brukeren informasjon og veiledning om produksjon. Synonymordböker gir informasjon om paradigmatiske relasjoner mellom de enkelte ord mens konstruksjonsordböker opplyser om ordenes syntagmatiske egenskaper og fraseologi. Tradisjonelt dreier det seg om to adskilte ordbokstyper som knytter seg til ulike brukerbehov. Men i mange tilfeller vil dette synet ikke gjenspeile brukerens aktuelle behov for et sammensatt bilde av såvel paradigmatiske som syntagmatiske egenskaper til et gitt ord eller frase.
I ordboken Orðaheimur (JPV útgáfa, Reykjavík 2002), som kan defineres som en fraseologisk begrepsordbok, blir islandsk fraseologi framstilt i begrepsmessig sammenheng. Hovedlemmalisten består av dröyt 800 begrepsoverskrifter i alfabetisk orden med en klassifisert beskrivelse av den fraseologi som tilhörer de enkelte begrep. Et komplett register over samtlige fraser gir brukeren adgang til begrepsbeskrivelsen ut fra hvilket som helst innholdsord som forekommer i frasene. En tredje adkomstvei består av en alfabetisk ordnet liste over engelske motsvarigheter til de islandske begrepsoverskrifter.
I forelesningen vil verdien av denne framstillingsmåten bli vurdert i forhold til framstillingen i beslektede ordbokstyper.

Guðrún Kvaran:

En islandsk monolingval ordbog - en ny udgave

I november 2002 udkom der en ny udgave af den islandske monolingvale ordbog, Íslensk orðabók. Ordbogen blev først udgivet 1963 og igen 1983. Den nye udgave er så den tredje i trykt form. I år 2000 blev bogen udgivet på CD med adskillige forandringer så at i vikeligheden har vi den fjerde i hånden nu. I mit foredrag vil jeg sammenligne udgaven fra 1983 og den nye udgave, se på redaktørernes principer og pege på hvilke metoder de har valgt. Jeg vil især se på hvorledes de har valgt at behandle låneord og fremmedord som indtil nu ikke har været velkomne i en islandsk ordbog. I udgaverne fra 1963 og 1983 var der et spørgsmålstegn sat foran ganske mange af dem som skulle vise at de ikke var blevet accepteret i sproget. Nu er der en del nye fremmedord taget med og i diskussionen, som foregik i aviserne lige efter at man fik bogen i hånden, opstod der diverse meninger om hvor vidt man skulle gå i valg af den slags ord. Hører ordet sjitt (e. shit) f.eks. med i en islandsk ordbog?
Jeg vil også komme ind på den masse dialektale ord som endnu findes i bogen og diskutere hvor vidt man skal gå i at have sådanne ord overhovedet med. Hører de med eller skal de hellere behandles i en dialektordbog?

Godelieve Laureys:

Godelieve Laureys
Universitetet i Gent (Belgien)

Arbetstitel:

Om optimering av arbetsprocessen inom bilingual lexikografi.
Erfarenheter från tre ordboksprojekt.

Optimering av arbetsprocessen innebär att man antingen kan åstadkomma bättre ordböcker med samma resurser eller ordböcker av samma kvalitet med färre resurser.

Utgångspunkt
Utgångspunkt för föredraget är de tre bilinguala ordboksprojekt som har utarbetats under min ledning under perioden 1990-2003. Det är fråga om den svensk-nederländska/nederländsk-svenska ordboken (Norstedts/Van Dale 1996), den nederländsk-danska ordboken (Gyldendal/Het Spectrum 2003) och den finsk-nederländska/nederländsk-finska ordboken (under arbete, utg. WSOY/ ?).
De tre ordböckerna har ett antal gemensamma drag och kännetecknas samtidigt av ett antal skillnader. De gemensamma dragen rör de grundläggande valen när det gäller ordbokens profil, medan skillnaderna återspeglar den utveckling som har ägt rum under det senaste årtiondet inom det lexikografiska fältet. Likheterna syns kanske mest i de färdiga slutprodukterna, medan skillnaderna märks tydligast på verkstadsgolvet. Det är främst i arbetsprocessen som en påtaglig utveckling har ägt rum. Genom det successiva arbetet med flera ordböcker har vi kunnat vinnlägga oss om att optimera arbetsprocessen och det är en analys av denna arbetsprocess och de yttre villkoren som står i fokus i mitt föredrag. Därvid beaktas bl.a. tillgång till befintliga ordbaser och möjligheten att ladda ned dem i en editor som råmaterial, tillgång till elektroniska korpusar samt tillgång till förlagens expertis. Särskild uppmärksamhet kommer också att ägnas åt utnyttjandet av vändfunktionen: i vilken mån utgör resultaten av “vändningen” av första delen (L1-L2) ett användbart redskap för framtagning av andra delen (L2-L1)? Slutligen kommer jag också att ta upp frågan om “hub and spoke”- modellen lämpar sig för framställning av en “multilingual interlinkable lexical database”. Exempel från en experimentell dansk-finsk ordbas, framställd med nederländskan som “hub” kommer att visas.

Ordböckernas profil
De tre ovannämnda ordböckerna:
· har en makrostruktur på ca 45000 uppslagsord
· kännetecknas av en rik mikrostruktur
· är korpusbaserade
· behandlar det allmänna ordförrådet
· behandlar det moderna ordförrådet
· tar hänsyn till talspråket
· är bidirektionella
· tar sin utgångspunkt i befintliga ordboksbaser
· är utarbetade av ett dubbelt tvåspråkigt arbetslag
· är framtagna med hälp av ett editor-program med en vändfunktion
· är finansierade med offentliga medel och ingår i forskningsprogram

Arbetsprocess
I mitt föredrag kommer jag att belysa arbetsprocessen i de tre ordboksprojekten med utgångspunkt i följande skematiska beskrivning eller stegplan:

1. Genomförbarhetsundersökning
2. Projektbeskrivning inklus. budgettering och tidplan
3. Ansökan om medel
4. Rekrytering av redaktörer
5. Föreberedande fas:
· Utarbetande av redaktionsmanual
· Installation av hardware och software
· Licenser på korpora och ordbaser
· Installation av databasen/databaserna
· Instruktion av redaktörerna
· Provkörning av 1 bokstav
· Analys och återkoppling samt revidering av principerna
6. Redaktion av den första delen (L1-L2)
· Fas 0: selektion av makro- och mikrostruktur
· Fas 1: översättning av uppslagsord, kollokationer och exempel
· Fas 2: korrekturläsning
· Fas 3: fastställning av korrektionsförslag
· Fas 4: införing av korrektioner och slutredaktion
· Fas 5: genomläsning av manuskriptet
7. Vändning av databasen
8. Redaktion av den andra delen (L2-L1)
· Fas 0: selektion av makro- och mikrostruktur
· Fas 1: översättning (!) av uppslagsord, kollokationer och exempel
· Fas 2: korrekturläsning
· Fas 3: fastställning av korrektionsförslag
· Fas 4: införing av korrektioner och slutredaktion
· Fas 5: genomläsning av manuskriptet
9. Inlämninh av manuskriptet till uppdragsgivaren

För varje steg beskrivs hur vi har gått tillväga i de respektiva projekten, vilka svårigheter vi har mött och hur vi har löst dem. Speciellt uppmärksammas hur vi för varje nytt projekt har dragit nytta av erfarenheterna från de tidigare projekten.

Anne Lise Laursen & Grete Duvå
Handelshøjskolen i Århus

Selektion af henvisninger og stratifikation af faglige oplysninger i en fagsproglig internetordbog

I henhold til Duvå & Laursen 2000 kan der opstilles 5 krav til en brugervenlig internetordbog nemlig, at den er 1) overskuelig, 2) forudsigelig, 3) let tilgængelig, 4) pålidelig og 5) tilstrækkelig.
Foredraget vil tage udgangspunkt i disse krav og relatere dem til arbejdet med konceptet til en ny fagsproglig dansk-fransk/spansk internetordbog på basis af konkrete eksempler. Foredraget indledes med en kort præsentation af ordbogen og vil derefter bestå af følgende 2 dele:

Del 1: Selektion af henvisninger i en fagsproglig internetordbog
I internetordbøger får henvisningsstrukturen en helt anden betydning og udformning end i den traditionelle papirordbog. Papirordbogens fysiske rammer sætter således en naturlig grænse for den mængde information, der i form af henvisninger kan indgå som integrerede dele af en given ordbog. Mængde, omfang og art af henvisninger i en internetordbog er derimod i princippet ubegrænset, hvilket stiller leksikografen over for den udfordring, der består i at fastlægge kriterier og strategier for valg af relevante informationer.
Dette gælder for det første valg af websiteinterne informationer med adresse til fx det pågældende lemma eller til et andet lemma, og for det andet - og især - valg af websiteeksterne informationer, idet sådanne henvisninger kan medføre en væsentlig udvidelse af ordbogens omfang. Relevanskriteriet er derfor i denne forbindelse særlig vigtigt, da en ubegrænset integration af eksterne informationer kan medføre en risiko for, at brugeren ledes på vildspor eller ud på fuldstændig ”uafmærkede” veje.
I foredraget diskuteres de muligheder og udfordringer, hyperlinksystemet giver leksikografen i forbindelse med selektion af henvisninger. På basis af konkrete eksempler fra den nævnte internetordbog illustreres problemstillingerne og de forskellige relationstyper vil blive diskuteret. Desuden vil der blive præsenteret forslag til en typologisering af henvisningstyper i en internetordbog.

Del 2: Stratifikation af faglige oplysninger i en fagsproglig internetordbog
Et delelement i arbejdet med et ordbogskoncept, der tager højde for ovennævnte krav, er valg af strategi for fordelingen af de faglige oplysninger i ordbogen.
De nuværende muligheder for inkorporering af store mængder faglige informationer af såvel leksikografisk som ekstraleksikografisk tilsnit gør, at kravet om en tilstrækkelig informationsmængde nu kan imødekommes. Valg af relevante informationer kræver hensyntagen til forskellige brugsscenarier i relation til ordbogens forskellige potentielle funktioner (som produktions-, receptionsordbog etc.) og brugerprofiler. Hyperlinksystemet giver mulighed for at foretage en stratifikation af informationsmængden, så der sker en tilpasning til det konkrete brugsscenario. Denne opdeling af tekstmængden imødekommer samtidig kravet om overskuelighed, idet skærmbilledet således kan forenkles og tilpasses den enkelte brugssituation.
I foredraget diskuteres kriterier og valg af strategier for opstilling af brugsscenarier og stratifikation af oplysninger. Der illustreres med konkrete eksempler fra ovennævnte internetordbog.

Henrik Lorentzen og Lars Trap-Jensen:

Grammatiske oplysninger i Den Danske Ordbog

Den Danske Ordbog er i sit anlæg en bred og generel ordbog der henvender sig til både specialister og almene brugere; den skal kunne bruges til både reception og produktion, og den skal være deskriptiv, men også være vejledende med hensyn til den rette sprogbrug. Grammatiske oplysninger er især vigtige for den der skal bruge ordbogen produktivt. Vi vil i vores foredrag gennemgå hvilke typer af grammatiske oplysninger man kan finde i ordbogen: fleksion og andre morfologiske oplysninger, verbernes valens og hjælpeverber, konstruktionsoplysninger for især substantiver og adjektiver samt visse andre (fx talesprogsprægede) syntaktiske oplysninger. Vi vil redegøre for vores overvejelser over præsentationen af oplysningerne, og vi vil diskutere hvordan det deskriptive hensyn til sprogbrugen kan forenes med ønsket om at vejlede og anbefale én konstruktion frem for en anden.

Carl-Erik Lundbladh:

Förstenade betydelser i ordböcker över nutidsspråket
I modernt språk finns rester av äldre betydelser i form av udda ordanvändningar eller stelnade uttryck. Genom att redovisa dessa i ordböcker över modernt språk och beskriva den betydelse som förstenats i nuspråket får en nutidsordbok en historisk dimension.
I mitt bidrag beskriver jag några förstenade betydelser i svenskan, undersöker hur de har behandlats i moderna ordböcker och föreslår en beskrivning som resulterar i en modern ordbok med historisk tillbakablick om nutidsspråket inbjuder till det.

Knut Lunde og Tor Guttu:

Norsk Riksmålsordbok
Knut Lunde skal i sitt innlegg gjøre rede for den digitale konverteringen av Norsk Riksmålsordbok og redigeringsarbeidet som bringer verket over i semantisk kodet format:
1. Forarbeidet fra bok til rtf (rich text format)
2. PROTEXTs konvertering av rtf til XML
3. Artikkelstrukturen
4. Redigeringsløsninger

Tor Guttu vil ta for seg den redigeringsmessige siden av arbeidet:
1. Vanskeligheter med sammenstøping av grunnstokk og supplement i et verk som NRO
– Redigeringsspråket (norm, stil)
– Tidsspennet (Korpus: 1830 – "dagen i dag"). Redigering: 1920-årene – 2014)
– Ressursene (økonomi, medarbeiderstab)
2. Supplering av ordforrådet (oppslagsordene)
3. Tanker om artiklenes deler (oppslagsordenes form, uttaleangivelse, bøyningsangivelse, etymologi, definisjoner og eksempler)
4. Typografien

Tamara Lönngren:

Ljud från vätskor. En jämförelse mellan en rysk och en svensk verbgrupp

Det förefaller som om svenskan besitter ett rikare och mer specialiserat förråd av verb än ryskan för att uttrycka ljud som emanerar från vätskor, främst vatten, i rörelse (t.ex. porla, brusa, forsa, bubbla, spruta, droppa, skvalpa, skvätta, koka, sjuda, plumsa, klafsa, snörvla, hulka osv). Men på det hela taget är hithörande ord bristfälligt beskrivna i exsisterande tvåspråkiga ordböcker. I denna undersökning försöker jag genomföra en semantisk och konceptuell analys. Härvid beaktas verbens valens, aktantvillkor, arten av rörelse hos vätskan, konnotationer mm. Det föreslås en modell för att representera dessa fakta i lexika.

Sven-Göran Malmgren:

Författaren Carl Jonas Love Almqvist som lexikograf

Carl Jonas Love Almqvist (1793–1866) är Sveriges kanske främste författare före Strindberg. Från 1810-talet och framåt publicerade han en nästan oöverskådlig mängd verk i alla upptänkliga genrer. Vid sidan av författarskapet arbetade han under en period som skolman. Under den perioden skrev han en mängd läroböcker, bl.a. en svensk grammatik.
Efter 1840 verkade Almqvist som journalist och fri författare. Det var under denna period han påbörjade arbetet på en stor svensk definitionsordbok, den första i sitt slag. Arbetet med ordboken avstannade dock i slutet av bokstaven b, vilket betyder att knappt en tiondel av den tänkta ordboken fullbordades.
Även som torso är Almqvists ordbok emellertid av betydande intresse. Den tjugosidiga inledningen innehåller en för sin tid avancerad metalexikografisk diskussion, och den egentliga ordboksdelen har uppenbarligen haft betydelse för den första fullbordade svenska definitionsordboken, Dalins Ordbok öfver svenska språket (1850–55). (Jfr Malmgren 1988 och Hannesdóttir 1998.)
Inom ramen för utgivningen av Almqvists Samlade verk, som pågår sedan ett tiotal år, kommer även hans ofullbordade ordbok att ges ut. I mitt föredrag kommer jag att redogöra för utgivningsarbetet och principerna bakom det, och jag kommer också att ta upp en del aspekter på ordboken som inte beaktats så mycket tidigare. Bl.a. finns åtskilliga intressanta försök av Almqvist att beskriva fina semantiska skillnader mellan nästan synonyma ord. Det är här fråga om ansatser som senare knappast fullföljts i svensk lexikografi, men som vore väl värda att vidareutvecklas.

Referenser

Hannesdóttir, Anna H. 1998. Lexikografihistorisk spegel. Den enspråkiga svenska lexikografins utveckling ur den tvåspråkiga. Göteborg.
Malmgren, Sven-Göran 1988. Almqvist, Dalin och den svenska definitionsordbokens födelse. I: Pettersson, G. (utg.), Studier i svensk språkhistoria. Lund. S. 195–213.

Nina Martola:

Användarkommentarer till en ordbok

Stora finsk-svenska ordboken utkom 1997 i tryckt form och ett år senare på cd-rom. Vissa användargrupper hade väntat ivrigt på den nya ordboken, eftersom den stora finsk-svenska ordbok som fanns på marknaden var förhållandevis föråldrad. Under de år Stora finsk-svenska ordboken funnits på marknaden har det kommit in en hel del kommentarer från användarna. Särskilt i början kom en del kommentarer helt spontant. Inför den första revideringen, som nu pågår, har redaktionen gått ut med uppmaningar till vissa användargrupper att komma in med kommentarer om fel och brister de upptäckt. I mitt föredrag kommer jag att analysera användarkommentarerna för att se om man kan upptäcka några mönster för vad aktiva användare fäster sig vid. Påfallande är i alla fall att den överväldigande delen av kommentarerna (också av de spontana) kommer från svenska eller tvåspråkiga användare och inte från den primära användargruppen, finskspråkiga. För att man skall fånga upp primärmålgruppens åsikter borde alltså en systematisk användarundersökning genomföras.

Oddvar Nes:

Tolv år med Ivar Aasens målsamlingar

Eit attersyn ved avslutninga av utgjevingsarbeidet med Ivar Aasens målsamlingar, serleg ordsamlingane frå dei fyrste på 1830-talet til dei siste i 1883. Innsamlingsmetodikken til Aasen, informantane, bruken av skrivne og prenta kjelder, utveljinga av ord til opptak i ordbøkene frå 1850 og 1873, normerings- og defineringspraksisen vert eksemplifiserte og kommenterte. Konklusjon: Faghistorisk ballast er bra å ha., også for nodagens og framtidige leksikografar.

Kristina Nikula:

Självklarheter?
En diskussion av pluricentricitet, norm och makt

Svenskan anses vara ett pluricentriskt språk, vissa ordböcker uppger sig vara deskriptiva eller ännu hellre icke normerande och någon uppger sig beskedligt beskriva det goda språket. Termerna pluricentrisk, deskriptiv och norm/normerande används i fall som dessa som om innebörden vore självklar och allmänt omfattad.
Lemmaselektion innebär enkelt uttryckt att lexikografen måste välja och vraka. Bergenholtz efterlyser en fast teoretisk grund att stå på då det gäller att avgöra vilka ord som skall få plats i en ordbok. För att man skall lyckas skapa teorier som omsatta i praktiken fungerar som ändamålsenliga verktyg krävs dock ätskilligt med forskning. Inte minst användningen av klart definierade grundbegrepp utgör en förutsättning för en framgångsrik teoriutveckling. Detta torde vara självklart för de flesta.
Användningen av norm är ofta förenad med starka känslor. En orsak till detta är antagligen att man i bakgrunden anar utövande av makt. Norm och normering är som mycket annat beroende av det kulturella klimat som råder vid en given tidpunkt och i slutändan sålunda också av makt. Detta innebär att ordboksarbete egentligen är en politisk handling och att ordböckerna är en produkt av den kultur i vilken de tillkommit.
Jag kommer i mitt bidrag att diskutera om man i litteraturen handskas vårdslöst med vissa nyckelbegrepp. Ytterligare granskar jag vilka följder användningen av dessa begrepp har eller egentlign borde ha i praktiken.

Litteratur
Bergenholtz, H. (2001a). Lexikographie ist Selektion, ist Selektion, ist Selektion... I: Korhonen, J. (Hrsg.), Von der Mono- zur bilingualen Lexikographie das Deutsche. Peter Lang
Bergenholtz, H. (2001b). Preskription, oder: So kann man dem Wörterbuchbenutzer bei Textproduktionsswirigkeiten am ehesten helfen. I: Sprache in Alltag. Beiträge zu neuen Perspektiven in det Linguistik. Herbert Ernst Wiegand zu 65. Geburtstag gewiemet. Berlin, New York; Walter de Gruyter.
Rothe, U. (2001). Das einsprachige Wörterbuch in seinemm Soziokulturellen Kontext. Tübingen: Niemeyer

Liisa Nuutinen:

Egennamnen i ordboks definitioner:
hurudan allmänbildning förutsätts av användaren

Jag undersöker i mitt föredrag de egennamn som förekommer i definitioner av Den finska basordboken. Genom att använda egennamnet i definitionen har redaktören som avsikt att berätta något väsentligt om uppslagsordet, men ibland kan det hända så, att ordbokens användare inte känner till namnet, och på det sätt förutsatts av läsaren sådant kunskap som han inte har. Då förblir både definitionen och uppslagsorden oklara för användaren. Det här gäller särskilt sådana uppslagsord som baserar sig på människonamn (homerisk, calvinism). I det fallet vore det nödvändigt att klargöra namnet med t.ex. årtal eller annan information, men då måste man å andra sidan alltid tänka efter gränsen mellan ordbok och encyklopedi.

Christian-Emil Ore:

Metaordboken to år etter

Siden 1991 har Enhet for digital dokumentasjon ved HF, Universitet i Oslo (gjennom sin forgjenger Dokumentasjonsprosjektet) arbeidet med å utvikle elektroniske ressurser og metoder for leksikografi. På 1990-tallet var arbeidet konsentrert om en storstilt oppbygging av digitale datasett for å forberede en omstilling til elektroniske metoder ved de norske ordboksmiljøene ved Universitet i Oslo: tekstsamlinger, databaser over kortarkivene, elektroniske ordbøker og systemer for morfologisk merking av løpende tekst. I løpet av siste halvpart av 1990-tallet ble det utviklet en modell for hvordan disse resursene, både gamle (kortarkiver, ordbøker) og nye (elektroniske tekstkorpus) kunne samles i et rammeverk (Metaordboken) for leksikografisk arbeid (se Nordisk konferanse for leksikografi (NKL) i 1995 og 1999).
Fullt utbygd og korrekt anvendt skal Metaordboken avspeile prosessen med å skape ordboksartikler helt fra ubehandlede samlinger, via omstruktureringer og systematiseringer til en eksplitt beskrivelse av hva de rå samlingsdataene betyr. I prinsippet skal man ha tilgang til alt materiale som er brukt i prosessen, også det som ikke er kommet med i ordboksartikkelen. På den måten vil man komme et steg videre med å gjøre en ordbok vitenskapelig etterprøvbar. Om en så flytter fokus fra leksikografi, kan igjen leksikografens arbeid bli andre forskeres rådata.
I perioden 1999-2001 ble det lagd et revitaliseringprogram for det tradisjonelle ordboksprosjektet Norsk Ordbok. I dette programmet fikk Metaordboksideen en sentral plass (se NKL 2001 for en statusrapport). Siden 2001 har en i NO2014 arbeidet med å bygge opp en Metaordbokversjon for nynorsk. Hovedarbeidet har vært å bygge opp en oppslagsordliste for NO2014 koblet til ulike kilder. Praktiske leksikografiske erfaringer med det arbeidet vil bli omtalt i foredrag av prosjektmedarbeidere i NO2014. I dette fordraget vil det bli gjort rede for status (innhold og arkitektur) for Metaordboksverktøyet etter to års drift. Det vil spesielt bli fokusert på overgangen fra kildebase til ordboksartikkel (og omvendt), men også på hvordan Metaordboken utvides til en leksikalsk database til bruk i et språk(teknologisk)forskningsprosjekt, LOGON.

Daniel Ridings:

Nynorskkorpuset ved NO2014

NO2014 har Metaordboken, utvecklad vid Enhet for digital dokumentasjon vid Univiersitetet i Oslo, som platform för sitt arbete med att samla, organisera, redigera och slutligen publicera information såsom ordboksartiklar. Metaordboken innehåller allt från grovsorterat kort med diverse citat, information av encykopedisk natur till färdigt strukturerade artiklar.
Bland resurserna finns även "Nynorskkorpuset ved NO2014". Arbetet med korpusen pågår under ett års tid med början augusti 2002. Förutom att göra iordning korpusen enligt internationella standarder skapas rutiner och arbetsmetoder både för att garantera korpusen en dynamisk utveckling efter det första året och andra metoder för att förena metoder från korpus- och datalingvistik med lexikografens behov. Exempel på dessa är ordens distribution över tiden och metoder för att identifiera fraser och kollokationer längs en skala av fraser med fast ordföljd, såsom "i og for seg" till semantiska kollokationer.
Allt detta görs inom ramen för Metaordboken. Korpusen blir en av många andra resurser.

Ålov Runde, Terje Svardal og Oddmund Vestenfor:

Metaordboka som reiskap for lemmaseleksjon og ordboksproporsjonering

Metaordboka er ein systematisk søkjeinngang til dei leksikalske databasane/kjeldene til Norsk Ordbok (setelarkivet til Norsk Ordbok, setelarkivet til Trønderordboka og fleire ordbøker). For tida arbeider vi med å byggje opp eit eige nynorskkorpus for prosjektet som også skal koplast til Metaordboka. Slik blir Metaordboka ein viktig reiskap i arbeidet med Norsk Ordbok. Det står att å redigere åtte band, som skal omfatte ca. 25000 oppslagsord kvar.
I innlegget vårt vil vi særleg ta for oss to sider ved ordboksarbeidet der Metaordboka kan vere til stor hjelp: lemmaseleksjon og ordboksproporsjonering. Metaordboka gir oss mellom anna oversyn over kor mange oppslagsord vi har totalt, og korleis dei fordeler seg med omsyn til kjelder - t.d. veit vi kor mange oppslagsord som berre har eitt belegg. Dermed blir Metaordboka ein nyttig og viktig reiskap for den overordna ordboksproporsjoneringa (kor stor del av alfabetet skal kvart band dekkje) og ikkje minst for utvalet av lemma.
Til slutt i innlegget vil vi seie noko om kva MO kan brukast til i framtida.

Zakaris Svabo Hansen og Hans Joensen:

Ny udgave af færøsk-dansk ordbog

Siden 2000 har der på Fróðskaparsetur været arbejdet på en revideret og forøget udgave af den nu klassiske færøsk-dansk ordbog af M.A. Jacobsen og Chr. Matras fra 1927/28 og 1961 med supplementsbind af Jóhan Hendrik W. Poulsen fra 1974.
Inden for en forholdsvis kort periode er der kommet en hel del ordbøger på Færøerne. En engelsk-færøsk ordbog samt nye dansk-færøske ordbøger er kommet og for første gang er der også kommet en monolingval færøsk ordbog og en færøsk synonymordbog. Disse udgivelser har medført, at kravene til en ny færøsk-dansk ordbog er ændret ift. førhen, hvor færøsk-dansk ordbog foruden at være en ordbog mellem færøsk og dansk også tjente som en slags modersmålsordbog for færinger, dvs. en indfalsvinkel til eget sprog.
Den planlagte udgave er en almenordbog hvor der lægges vægt på det moderne almenordforråd. I forelæsningen vil principper vedrørende lemmaudvalg, eksempelmateriale o.a. blive diskuteret, specielt i forhold til Føroysk orðabók (1998), og der vil bl.a. blive fremlagt overvejelser omkring, hvilken målgruppe ordbogen stiler imod og hvor ordbogen menes at ville komme til at udfylde sin rolle. Principper omkring omfanget af grammatiske oplysninger i ordbogen vil også blive drøftet.

Ásta Svavarsdóttir og Tove Bjørneset:

Nord-Lexin

Lexin er et ordbogsprojekt som man arbejder på paralellt i Norge og Island på et svenskt grundlag. De svenske Lexin-ordbøger for minoritets sprog har en lang tradition, det grundlæggende udviklingsarbejde afsluttedes i 1984. I Norge har man arbejdet på indvandrerleksikon på grundlag af den svenske Lexin-database siden 199? og de første værker blev udgivet på Internet høsten 2002. Det islandske projekt begyndte for alvor for et år siden og dér bruger man den norske database som værktøj. Der er nært samarbejde mellem projekterne i disse to lande og eftersom begge deler anvender den samme database får man som biprodukt et svensk – norsk – islansk ekvivalerings materiale.
Vi vil i vores indlæg diskutere erfaringen af arbejdet med Lexin, både med hensyn til ,,genbruget” af det svenske grundlag og med hensyn til mulighederne som det internordiske biprodukt kunne give.

Lars Törnqvist:
Digitalisering av ”Estlandssvensk ordbok”
”Estlandssvensk ordbok” av Nils Tiberg är ett av de allra bäst genomarbetade svenska dialektordboksmanuskripten. Verket redovisar ordförrådet i de svenska dialekter som talades i Estland fram till andra världskriget, med detaljerade uppgifter om uttal, böjningsformer, morfologisk variation och betydelser hos ord och fraser. Kontakten med estniska språket är också belyst i materialet. Ordboksmanuskriptet består av ett kortregister med närmare 100.000 kort hos Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) i Uppsala. För att göra manuskriptet tillgängligt i form av en ordboksdatabas med åtkomst via Internet har ett digitaliseringsprojekt påbörjats. Projektet omfattar scanning av kortregistret, registrering av sökbara data samt uppbyggnad av databasen.

Lars S. Vikør:

Språk og verd i Norsk Ordbok

Tilhøvet mellom leksikografisk og encyklopedisk behandling av ord og omgrep har vore mykje diskutert dei siste åra. Det har vore hevda at skiljet mellom språk og verd er kunstig, i og med at det er uskarpt og diffust, og at ei adekvat tydingsbeskriving må omfatte begge aspekta. I forlenginga av dette har det vore foreslått å slå saman sjangrane (språk)ordbøker og encyklopediar til éin, såkalla allordbøker. Norsk Ordbok er ei språkordbok, men med klare kulturelle aspekt, liksom andre store diakrone nasjonalordbøker. Spørsmålsstillinga ovanfor vil bli belyst ved å jamføre ein ordartikkel eller to frå Norsk Ordbok med ein artikkel om same oppslagsord i eit leksikon eller ein encyklopedi, og ut ifrå det vil vi drøfte spørsmålet om skiljet mellom sjangrane er meiningsfylt, og i tilfelle korfor.